Mitt foto
Jag är en glad person som vill mycket i livet och som tycker om att lära mig nya saker. Jag får mycket inspiration av människor i min omgivning.Vad som än händer i livet är det bra att man har hoppet.

lördag 1 september 2018

hur ska man känns sig bra






I dag skulle  vi ta tåget och se alla fina hus i köpenhamn som vi hade planerat sen i går vi satt i bilen till skåne.Se alla fina hus på gå gatan och allt fint dom mankan uppleva för en dag på en minne semester med den man tycker om som mest.Fast jag har en jätte bra familja med syskon och bröder.
När jag hade fixat med och allt var klart,jag var peppad till 100.Såg jag H som inte mådde så bra,mitt hjärta klappade och jag tänkte vad har hänt?Sen kände jag det när jag kom längre fram.Nej resan blir inställd,gav H en kram som så mjuk och varm mer än någon sin jag har gjort.Så kom tårarana från H kind och jag tänkte:okej nu måste jag vara mera starkare än någon sin i mitt liv än jag redan är.Så fick de bli en dag som inte var planerad som vi hade väntat.Det var Gud som hade planerat för denna dag på ett år.Som ingen visste hur eller när de skulle ske?Alla ville se han leva.De kom upp mycket just då som blev nära till mig,hur jag kunde känna hur H mådde sig inom sig.Allt kom tillbaka till H med hans kämslor och tankar.Varför just i dag?Kunde de inte vara en annan dag på året.Vi som skulle göra nått kul i dag.Jag bara log och släppte allt,tänkte på H hela familj i Iran med personer och familj.
Tack för att någon som vet hur våra liv kommer att bli.Det får jag vila i att Gud höra våra böner och tankar kan hjälpa oss hela tiden.Även att vi kan ha alla sorters tankar,humör,känslor,funderingar,viljor,mål i livet,drömmar,resor, dröm jobb,vad för människor kan vill träffa.Tårna kom hela tiden och jag att i dag skulle de bli så som sagt en tung dag.När H och jag kom till Åhus där var de många tårar som vi mötes av.Visste att de skulle bli en långsam tung dag.Jag kunde inte gråta,de var där 4st personer vars tårar föll ner hela tiden.Jag försökte vara starka ändå.Det ända jag kunde göra att bara va där stötta H på de sätt jag kunde.Att låta H gå runt i huset där hans bror bor i,för att vara själv när H ville vara de.Prata med sin bror och svägerska få prata med.Kunde inte gråta i Åhus men när vi kom hem igen så kom det.Detta händer alla varje dag på året att man mister man älskar,i olika samhang i världen.Ibland inte rättvist som de ska vara.Kan vara i krig och mycket annat.Barn som födds förtidigt eller man har en sjukdom.Ni vet nog vad jag menar...
Här är en av mina favorit låtar,denna sång vill visa med att livet är inte lätt men det finns hopp.
Vila i frid💓💓🙏

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar