Min tro har inte jämt vart helt så på top.
När jag och min familj var missionärer i Cochabamba i Sydamerika på fältet. De var det så härligt för att de var så naturligt på något sätt.För min pappa var pator då i en församling för man var pastors dottern med sina syskon.Vi hade så många runt om kring oss på Svenska skola med vänner och familjer.Kommer i håg när jag kom till min första klass 3:an i Sverige på Landsjö-skolan i Kaxholmen. De var så pirrigt på något sätt och mina första tjej kompisar som jag fick mig tänka.De var något nytt för mig.Viste inte hur de skulle bli.Åh vad stor klass jag har kommit till typ 15 st var dom.Jag blev omtyckt märkte jag tänkte wow, de var så snälla.Men så svårt att komma in i en klass men många personer.De blev som att jag var unik på något sätt de blev lite avundsjuka kände jag.Att hänga med mitt första tjejer gäng so tog hand om mig i början.De var så härligt.Att de vara en i ett tjej gäng var så coolt, de var snälla från början.Allt var bra men jag hittade en annan tjej i min klass.När jag gick ensam i klassen ett tag.Fick min första bästis i en klass de kändes så kul.Att få vara med någon och skratta känna sig trygg med.
Sen fick någon veta de att vi var bästa vänner då blev de inte kul.Då fick jag känna på hur mobbing blev.Jag fick välja om jag skulle vara bästis med Anna N eller vara med i tjej gänget.Så tufft, jag var inte redo på sånt här.Bland klass kompisar.Kommer inte ihåg hur de blev..Tror att de löste sig men de var tufft ändå.De var den första svenska kulturen i skolan som jag kände på vid 9 år ålder.
Den känsla var inte kul.Tänkte att man var tillsamman och gjorde roliga saker ihop och varför kunde inte alla tjejer vara ihop tillsammans?De kom som en chock för mig.Att de var så grupperat vem man skulle hänga. Att man skulle vara ihop med sin klass kompisar i sin klass:tjej och kille. De blev så konstigt för mig tänkte jag att.Om man gifter sig så är det riktig kärlek.Hela grejen med alla en tjej i klassen skulle vara ihop med en kille.De var en krock för mig verkligen.! Kommer ihåg att jag gillade en person där i den sista tiden men jag var aldrig ihop med killen. Om man blir ihop med en kille måste man gifta sig med han eller hon i livet.De var ihop lite sen var de kompisar igen.
Jag var hemligt kär i en kille bara hans syster fick veta om de.De var så pinsamt, kommer ihåg att jag sa till J när hon satt i sy rummet.Sa att de var hemlig till J.A.😂I chochabamba. Har aldrig sagt de till honom kanske vet han om de.?Jag vet inte? De har hänt så mycket sen jag var 9 år till 31år som jag är i dag. Konstigt nog sitter jag skrattar 😂för mig själv hur löjligt det än är i dag.Dessa minnen som kommer upp ur mitt huvud.
Tidigare när jag bodde Sydamerika att man var som en familj i skola.Att man kunde vara vänner med de som gick fr klass 4-9 i högstadiet. De var så annorlunda än i Sydamerika när man kände sig som en familj med alla sina klass kompisar som var större än själv.Från åk 4-9 de var som ens syskon som man kunde skratta med m.m.Man var med varandra utanför skolan på helger och julfirande och midsommar /påsk firande.Det var så samma i Sverige som man gjorde som svensk i Sydamerika.
Sen fick någon veta de att vi var bästa vänner då blev de inte kul.Då fick jag känna på hur mobbing blev.Jag fick välja om jag skulle vara bästis med Anna N eller vara med i tjej gänget.Så tufft, jag var inte redo på sånt här.Bland klass kompisar.Kommer inte ihåg hur de blev..Tror att de löste sig men de var tufft ändå.De var den första svenska kulturen i skolan som jag kände på vid 9 år ålder.
Den känsla var inte kul.Tänkte att man var tillsamman och gjorde roliga saker ihop och varför kunde inte alla tjejer vara ihop tillsammans?De kom som en chock för mig.Att de var så grupperat vem man skulle hänga. Att man skulle vara ihop med sin klass kompisar i sin klass:tjej och kille. De blev så konstigt för mig tänkte jag att.Om man gifter sig så är det riktig kärlek.Hela grejen med alla en tjej i klassen skulle vara ihop med en kille.De var en krock för mig verkligen.! Kommer ihåg att jag gillade en person där i den sista tiden men jag var aldrig ihop med killen. Om man blir ihop med en kille måste man gifta sig med han eller hon i livet.De var ihop lite sen var de kompisar igen.
Jag var hemligt kär i en kille bara hans syster fick veta om de.De var så pinsamt, kommer ihåg att jag sa till J när hon satt i sy rummet.Sa att de var hemlig till J.A.😂I chochabamba. Har aldrig sagt de till honom kanske vet han om de.?Jag vet inte? De har hänt så mycket sen jag var 9 år till 31år som jag är i dag. Konstigt nog sitter jag skrattar 😂för mig själv hur löjligt det än är i dag.Dessa minnen som kommer upp ur mitt huvud.
Tidigare när jag bodde Sydamerika att man var som en familj i skola.Att man kunde vara vänner med de som gick fr klass 4-9 i högstadiet. De var så annorlunda än i Sydamerika när man kände sig som en familj med alla sina klass kompisar som var större än själv.Från åk 4-9 de var som ens syskon som man kunde skratta med m.m.Man var med varandra utanför skolan på helger och julfirande och midsommar /påsk firande.Det var så samma i Sverige som man gjorde som svensk i Sydamerika.
När man sa hej till äldre tjej på Landsjöskolan i ens skola som var äldre i skolan då var man konstig att som kunde göra de.Fick fråga ibland hur känner du dom i åk 5-6?Jag känner dom via kyrkan.Då fick man en stämpeln aha:Du går i kyrkan och tror på gud och du ber. Här i var de så stort på något sätt.
De jobbiga var för mig jag var långt i från mina kompisars nivå i åk 3 att komma in och ha de nyaste kläderna.
Att gå kunde gå på disco på fredagarna när man gick klass 4-6.
De var som ett tvång för att passa in i sin klass om man inte gjorde då var man än tönt.Så jobbigt ett tag men jag ville att de skulle gilla mig för jag den som hade bott utan för Sverige en lång tid.Var så stolt över vill berätta de för alla min klass kompisar.Men att vara kristen den tiden var inte lätt.Jag hade 3st i min klass som var kristna som gick till kyrkan. När jag fick gå om 3:an igen så jobbigt jag kommer jag ihåg.
De jobbiga var för mig jag var långt i från mina kompisars nivå i åk 3 att komma in och ha de nyaste kläderna.
Att gå kunde gå på disco på fredagarna när man gick klass 4-6.
De var som ett tvång för att passa in i sin klass om man inte gjorde då var man än tönt.Så jobbigt ett tag men jag ville att de skulle gilla mig för jag den som hade bott utan för Sverige en lång tid.Var så stolt över vill berätta de för alla min klass kompisar.Men att vara kristen den tiden var inte lätt.Jag hade 3st i min klass som var kristna som gick till kyrkan. När jag fick gå om 3:an igen så jobbigt jag kommer jag ihåg.
Men att passa in var inte lätt hela tiden de hade egna vänner.Kan tänka mig att de vara Anna L som jag passade med mest som var kristen och vi gick till samma kyrka.Sen i åk 5 var de 5 st personer och mig fr åk 4-9, som jag gick med de var inte som jag.Men de tyckte jag var snäll och vi hade roligt jämt.Stina M och stina J de var så grymma, de ville att man skulle må bra hela tiden.(vet inte i dag om jag har gjort något som har påverkat dem i dag?) Kommer ihåg att de skickade blommor till mig när jag blev sjuk i åk 8.Då var jag borta från skolan i 2 veckor, då kom de blom bud från dom.Det var en jobbig tid…
När jag tänker de nu så får jag tårar när på min kind.När jag kom igen tillbaka blev de så glada igen.Fast de var en fas att komma tillbaka igen men gud hjälpte mig i de också så tur man har Gud.
Även att vi var så olika sen kom de en till tjej i åk 7 som kom in i vårt tjej gäng.De blev en punkt som var en trygghet också.
Jag gick till min hemförsamling med min familj och det var så bra hade min systrar. Som var så cool tyckte med alla sin vänner i kyrkan.Då var min tro bra för att jag hade min säkerhet nära mig mina syskon.Men började började på gymnasiet där man inte viste vad man skulle säga.Jag vågade inte säga nått. Ville inte ens ha ett kors på mig.
För man viste redan innan vad folk tycker om kristna m.m. Jag kände att: nu är jag den ända i klass som tror på gud.Kände mig ensam igen.Det var så tufft men jag mig själv ändå, hur man skulle vara?Att man tänkte:om jag säger att man inte dricker öl m.m.Vad skulle de säga då?
Sa inget förs de blev en dag på en lektion när min lärare sa:kul Karin du ska ju sjunga i lucia tåget nu den 13/12.Jag bara ja…sen frågade hon vad jag trodde på.?De blev så jobbigt nervöst för innan viste alla att man var kristen.Nu blev de svårt kommer i håg att jag sa:jag tror på änglar.Då sa någon:aha du tror på gud och är jämt snäll!?😯Japp..var så nervös på att alla fördomar skulle komma på mig!.Jag var tänkte tyst:jag är redo gud!Kan du inte vara med.Någon sa:aha är det därför du inte svär är jämt glad?Tänkte just då bara sa några. Är inte vanliga personer de heller tänkte jag...?Personen är ju konstig tänkte jag.
Visa gånger ville jag gå ut och dansa med m.m klass kompisar.Men de gjorde jag inte, då gick jag till kyrkan på kvällarna.
Vi tycker om dig ändå sa 2 st tjej kompisar i min klass med smile😊💓.Då kände jag så skönt.Allt blev bekvämt igen till de normala igen.Folk störde sig på de viste jag såg och hörde de..Hånade mig lite men jag hade en grym lärare som hette :STEN.Han till typ folk så gör man inte. Jag tänkte:okej tack sten men Gud är bredvid mig nu.Efter en tid så blev man accepterad igen på nytt.Men jag kände att jag med gud hela tiden fast alla skulle tänka.Vissa gånger ville jag byta linje/skola, varför just här gud?!Vad har jag här att göra.En del hatade kristna man var skit i deras ögon.Att man inte festade på helgerna.Men jag hade mitt hjärta i Sydamerika hela tiden när de var tråkigt i skolan.Längtade efter de och satt i ett hörn minns allt.Ingen kunde fatta de, att jag kunde prata spanska som ingen kunde mer än jag.💝💛💚
De har gjort mig så stark i mitt liv och att jag har fått på gå MBT läger när jag var mindre till åk 9.Där man kände sig som hemma varje sommar v30 när det var mindre.Sen slutade jag att gå på de lägerna och började jobba sommaren.
Nu när jag är äldre och har ett jobb som jag älskar att gå till.Att jag har haft mina tveksamheter med Gud visa gånger även att jag inte har sagt något till min familj och vänner.Man lär sig hela tiden vart man har honom. Även att man känner sig otrygg vissa gånger.Visat mig hur de hade gått om man inte hade tagit en annan väg utan Gud..Har en idol pastor i Skåne som jag ser upp till.Hon heter Lisa som är pastor, hon är duktig och jag har lärt mig.Genom hennes predikan och inlägg på Instagram.Att lägen med gud är bäst, hon peppar en till 1000 med glädje, tro, hop ,kärlek m.m.Även att de finns många bra pastorer i landet.
De har gjort mig så stark i mitt liv och att jag har fått på gå MBT läger när jag var mindre till åk 9.Där man kände sig som hemma varje sommar v30 när det var mindre.Sen slutade jag att gå på de lägerna och började jobba sommaren.
Nu när jag är äldre och har ett jobb som jag älskar att gå till.Att jag har haft mina tveksamheter med Gud visa gånger även att jag inte har sagt något till min familj och vänner.Man lär sig hela tiden vart man har honom. Även att man känner sig otrygg vissa gånger.Visat mig hur de hade gått om man inte hade tagit en annan väg utan Gud..Har en idol pastor i Skåne som jag ser upp till.Hon heter Lisa som är pastor, hon är duktig och jag har lärt mig.Genom hennes predikan och inlägg på Instagram.Att lägen med gud är bäst, hon peppar en till 1000 med glädje, tro, hop ,kärlek m.m.Även att de finns många bra pastorer i landet.
