Julafton med snö

Hej..nu är det jul och det snöar ute det är helt magist att de snöar just på julafton medans min mormor Elivira vilar. Nu känns det som jul när man får ju denna jul känsla som man har väntat på hela denna månad med kyla fast inte som de brukar vara.I kväll ska jag göra nått som jag inte brukar göra varje jul.Jag en del av min familj ska sjunga för de som inte har några på julen,vi ska till kungsporten och sjunga för folk som blir bjudna på mat, som jag hoppas att de kommer att bli bra för de som är där så de känner en julkänsla som de kommer att minsa bra även att de inte har en familj.

Nu är det snart Kalle Anka på tv som man nog ska kolla på för det är ju en traditon som man har gjort i 26år nu och det är vad man längta efter när man börjar på denna månaden.Det bästa är att min mormor är här och hon är lite pigg men det är viktigt att hon är här.Skulle kunna strunta i alla paketet och vara med sin mormor.Hon är den jag ända som jag har nu och jag är så tacksam att hon finns i mitt liv.Vill bli som hon är en kvinna i sin ålder som har ett stort hjärta av guld.Vet inte vad livet skulle vara att vara utan henne?.Nu har hon vilat sen jul maten och nu är de väl dags för jul fikat som består av café och en Good kaka, något enkelt som hon sa vid maten när hon var mätt och trött.

Mormor Elivira 89år.

Vågor

Detta är tavla som hänger i mina föräldrars fin matrum.Jag älskar verkligen denna bild den får min att åka i väg till anda på platser som är annorlunda varje gång.Som sommaren när jag längtar efter havet som kan kasta sin vågor när det blåser.Sen på vintern när man vill åka till solen och vågor i från Sverige .Jag älskar havet och vågor och vatten.Men jag har respekt för vatten.Hur jag mår,hur jag känner ju då när jag kommer till dem.Vilket humör jag är,just i kväll åt vi lite mat innan jul maten kommer till sin ordning.

Marry chrismas to You all al over The Word

I hålor You have à Nicke chrismas and every Will be great.going to With My family:Bosse,Amma,Jonh,Ellen,Lina,Dane,Noah,Gunnel,Frida,Petrus,Harry My dog..

Livet

Oj vad det går fort...från att började jobba i juli sen nu i vinter månaden.Vid denna dag så packade jag min väska till Brasilen hålde på att väga den fram och tillbaka.Helt galet vad nervös man var men ändå spännande för man bara hade väntat i flera månader.Nu känns som att vi skulle kunna göra de till en grej varje år.Men man har ju inte de pengarna på banken som man kanske skulle vilja ha,det bästa är nog att spara och resa i sommar.Så man kan göra det när andan faller en på plats när det är tid att göra en om resa till mitt dröm land Brasilien som står mig när om hjärtat också.Just nu är det dags att vila för en för denna dag som har gått.detta kan vara mig helt avslappnade en fredag kväll kanske inte så sminkad som ja kan fixa mig utan att vara de på ett naturligt sätt.Jag är enkel och känner mig trygg kanske uppfattar folk mig ibland som vimsig,glad,speciell.Men jag är Karin inte perfekt utan helt enkel bra på min stark på det jag kan bäst.Det är även du som läser detta utan att jag vet vem du än är som tittar på min blogg.

En del av mitt liv.

Min familj bodde i Bolivia i 5 år ca nått sånt tror att vi var så lång tid.Jag kommer att vi bodde är vanligt liv som man göra i sin vardag hemma  där man är.Förutom att det är fattigare i landet och det är mera farligare än att bo Sverige.Kommer i håg att jag gick på ett dagis på en svenska skola där det fanns alla klasser upp till högstadiet.Det var jag,min syster(Frida,Tommy,Elias,Rebecka.,Maria)vi var i en liten grupp som var minst på skolan...Sen tror jag under en tid var de många svenska missionärer som åkte hem till Sverige med sina familjer.Då var skolan inte så många elever kvar men det var mysigt kommer jag ihåg.Vi elever som var kvar när jag gick i klass 1:an till 2;an då vi inte så många elever som jag berättade innan.Det kändes som en familj på nått sätt för man var tajta.Kan känna att jag saknar det i bland men det var den tiden då.Nu en del egna familjer och lever vidare även jag i vad jag gör nu i mitt liv.Men när man träffar de som var i Chochabamba så är det kul.Fast att man har tappat en kontakten med visa. Kanske är det bara jag som tänker på detta?Jag vet inte?är tacksam att har bott i Chochabamba för de kommer alltid vara ett andra hem i mitt hjärta fast jag bor i Sverige nu..  

Kul att du läste detta...

God Jul och Gott Nytt År.