Just nu det är som att jag är i en fas Ibland är det lättare/svårt att tänka på livet efter mormors död.För vissa saker kommit en så nära inpå.Vågade inte kolla där mormor brukade sitta när jag sjöng i söndags.Hon var inte där på riktigt än som jag viste innan hon, inte kunde komma till kyrkan.Då viste jag att hon satt hemma och lyssnade på söndags mötet.Men nu kollade jag rakt fram på en lampa längst upp och konsenterade mig att sjunga med mitt hjärta så att andra kände nått också.Jag undrar när de ska ta slut dessa funderingar?Vem vet om jag har tankat klart.Kanske nästa gång är min tanke full?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar