Jag kämpade när jag var mindre med mig.Viste att jag var inte så bra i skolan,men jag lärde mig att kämpa med allt.Kom i håg att jag fick en komentar en gång när jag skulle kliva av bussen på väg till träningen.Hade hört back i bussen var två av tjejer.En som jag gick hade gått i min klass,den andra hade jag spanska ihop i högstadiet.När jag går av bussen får jag kommentaren:kolla Karin hon som är CP störd!.Hen börja skratta.Ville just då säga bra;Du är nog PERFEKT!!!!Gjorde aldrig de men tänker inte på HEN mera.Tänker inte säga vem de var.Jag blev ledsen gick i väg,var arg och ledsen men sa de till många.Jag tänkte hon vet inte vad ordet betyder.Hen hatar en mig den jag är eller är de nått som Hen inte gillar just om mig.Kommer i håg att jag inte tänkte mera på de senare bara att jag berättade detta för min syster.Sen sa hon:du är en kämpare..!kajsa.Sen dess har jag liksom suddat bort hen i mitt liv.Sådana personer vet inte vad det är om att jag ett handikapp som inte syns på en.Jag kämpar även i dag i min vardag med allt.Vill så mycket och kämpar vidare det jag tycker är svårt med.Jag är glad att de jag gör i mitt liv är nått menings fullt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar