På min gatan där jag bor så var det en liten pojk i dag,som började fråga vad jag hette,vad jag gjorde med mera?.Efter ett tag kom den härligaste fråga:har du några barnbarn?.Ville skratta men de gjorde jag inte men sa:nej har bara en mamma och pappa och syskon,hunden harry.Då blev de lite lättare för hans huvud.Han berättade på vad han hette och vad han hade gjort i dag med mera.Sen kollade han runt bakom honom just där jag bodde.Det är långt upp..Tänkte var upp?hm.Så sa han:till himlen!Jag sa:jo det är långt upp.Vi pratade en lång stund hur långt de kan vara m.m.Så började han kolla på alla tak som var vid alla lägenheter,tittade och tittade.Efter ett tag kom vi fram efter en lång prata stund att himlen är långt.Hur långt de kan vara?Man måste ha ett ett rep,ett berg,en stege för då kommer man till himlen.Så kollade han upp en sista gång mot himlen och log.Älskar barn när de har sina idéer. ...Lille bror stod där och var glad hela tiden....Den stora killen hade mycket i tankarna.Just nu kom jag på i min ensamma ro:hur långt kan de vara till himlen?Glad när jag mötet barn och man får funderingar efter åt..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar