Bara tro på något som du inte kan sätta ord på.

För ett par veckor sen så åkte jag och min vän upp för att löpa ett lopp tjejmilen. Jag hade tränat sen april- augusti hade som mål att fixa detta med min egna kropp.Satt som mål att detta gör jag för att: 1jag ska må bra, 2 min sommar träning som bli bra. 3 kanske kommer jag att bli snabbare? Det som hela kom fram till att mitt knä började göra illa och ont när jag sprang. Jag bara sprang som jag har gjort hela mitt liv sen jag började med de. Men när jag hade kollat upp de sa sjukgymnasten:du får lite övingar och så får du springa lite i taget.Att mitt knä är överbelastat , men att min muskler är toppen i hela min kropp. Sen att jag är över-rörlig kanske är nog att så kan de nog bero på det?.Jag gjorde mina övningar de gick toppen. Men under loppet så gick de bra, höll mitt tempo och körde de jag kunde.Jag tänkte när jag sprang i klungan:jag kommer ju aldrig komma fram till mål men höll hoppet öppet. De sista 2 km så körde jag på lite mera.Men när jag kom i mål så tänkte:wow 1timma15 min. Jag som hade haft i mitt huvud 1timme 30 min.Men den känslan som jag hade när jag kom i mål var härlig. Att mitt knä kunde fixa de mer än vad jag hade tänkte de.För att jag hade stöd band om hela tiden.
Så fint minne med min vän Linda