Att vakan upp och känna men vad skönt att jag mår bättre nu i:kropp, sinnet och själ.Jag kan stå på mina egna ben utan, att någon annan är vid mina sida som har en åsikt.Om hur jag ska klä mig vad som är min stil.När man har kommit fram och känt i ett rum att de har varit konstigt känsla med personer.På grund av situationen i skedet.Om man har vart glad, besviken, ledsen m.m i själen. Har även till låtit mig att gråta ut de som har behövs när man inte har någon ork just i stunden.Då har de varit så skönt att luta sig tillbaka.För att få kraft till något som man känner sig bättre just då. Ibland har jag bara känt nu orkar jag inte mera!Då har jag ofta joggat eller lyssnat på musik ute, när de har varit som rörigaste i huvud.Det är svårt man vad händer i ens tanke sätt när allt faller ner i en liv.
Då fokuserar jag på de för mig själv ett tag, vissa saker orkar jag inte med och lämnar till gud.
Vissa saker kanske kommer när man möter personer i sammanhang.Som behövs att läka i tid för att möta allt igen.Man är olika som personer vi behöver låta oss prata ut om saker.
Som har vart inom bords under en lång tid när de sker blir de som en💣.
Tänkt på saker som jag kan göra bättre längre fram.Hur jag ska tänka och visa mina medmänniskor.Att ingen kan säga vad som till mig att gör inte så. Personer som vet inte att jag kan sätta ner fot på marken. Att jag inte är beroende av mina föräldrar nu som jag var innan.Då har jag blivit arg tänkt detta stoppar inte mig till att leva mitt liv.Han vet känner mig bara genom mina syskon.Om han kände mig bättre så skulle han vet vem jag är.Personen:Markus pastor i Skåne har nog mera problem i livet mer än jag.Nu har jag blivit starkare som person.!💪💚💛💚 Något som jag har kämpat nu flera månader.Som jag trodde jag skulle fixa på flera månader. Att känna mig stark, att bekväm, att göra saker ensam.Känna sig att det går bra igen att låta livet gå framåt. Att möta folk som man har träffat tidigare.Men nu är jag ensam och starkark.Trevlig helg!
För ett par veckor sen så åkte jag och min vän upp för att löpa ett lopp tjejmilen. Jag hade tränat sen april- augusti hade som mål att fixa detta med min egna kropp.Satt som mål att detta gör jag för att: 1jag ska må bra, 2 min sommar träning som bli bra. 3 kanske kommer jag att bli snabbare? Det som hela kom fram till att mitt knä började göra illa och ont när jag sprang. Jag bara sprang som jag har gjort hela mitt liv sen jag började med de. Men när jag hade kollat upp de sa sjukgymnasten:du får lite övingar och så får du springa lite i taget.Att mitt knä är överbelastat , men att min muskler är toppen i hela min kropp. Sen att jag är över-rörlig kanske är nog att så kan de nog bero på det?.Jag gjorde mina övningar de gick toppen. Men under loppet så gick de bra, höll mitt tempo och körde de jag kunde.Jag tänkte när jag sprang i klungan:jag kommer ju aldrig komma fram till mål men höll hoppet öppet. De sista 2 km så körde jag på lite mera.Men när jag kom i mål så tänkte:wow 1timma15 min. Jag som hade haft i mitt huvud 1timme 30 min.Men den känslan som jag hade när jag kom i mål var härlig. Att mitt knä kunde fixa de mer än vad jag hade tänkte de.För att jag hade stöd band om hela tiden.
Så fint minne med min vän Linda
