Vem har gjort in tryck i ditt liv?Är det din familj:jobbet:tränare:skolan: vänner:kyrkan:släckt:musik?
Det finns så mycket i livet.
För mig är det som att det är små bubblor som symbolisera som är olika saker i som jag tänker.Hur vi är den person som är i dag.
När jag var mindre så var jag när min familj mycket vi bodde utomlands i 5 1/2 år. De var inget som jag bestämde utan min föräldrar för det var en plan som fanns i deras liv.Som dom ville göra:att hjälpa andra som inte har de lika bra som en som bor i Sverige.Att min pappa har ju hans sida som har gjort innan min tid i Brasilien. Men att min barndom var ju inte som många att jag på en förskola(Prinsepito) i Cochabamba och hade de tufft med språket även som barn och fatta vad vi skulle göra vissa gånger.Varje morgon stod vi en rad och sjöng nationalsången inf rekorn på ett led tjej och killar var för sig. Jag kunde inte den från början så då mimade jag tyst sa några ord.Sen började jag att kunna den mer och mer i förskolan alla ska se lika.Men jag och min syster var blonda vet var ju ovanligt för förskolan.
Men när jag fick börja på en svenska skola i klass 1:an med svenska barn då var de bättre.Då blev de som en familj man var med alla.Spelade ingen roll vad för ålderman var. Jag som gick i1; an kunde vara med en som gick högstadiet, de gjorde liksom inget ting för alla var lika och ingen brydde sig om de. Tror att det är annorlunda i Sverige..
Jag lärde mig att åka slalom när jag var 11 år i Umeå där min faster Barbro bor med henne familj.Det var så svårt i början att klänga fast mig i slalom skor.De gjorde så ont och kalt de var konstigt. Ni som vet serien och filmen :Eva och Adam 1997- framåt var de på tv och kom som film. Adam i sierien han var i backen tänkte att jag skulle impa på han och hans kompis.De började inte så bra jag ramlade och ramlade så pinsamt tänkte detta kommer att gå åt skogen.Till slut funkade de med slalom nu än i dag som 33åring så väljer jag sol semester än vinter semester.
Jag kände mig inte som den bästa men gjorde det ändå att lära mig. En dag hade vi vinter aktiviteter i 7:an på ribba skolan.Jag hade valt slalom ville prova för vi var i mullsjö. Vet att en i högstadie klass kompis innan jag skulle åka ner så stod han i backen sa:Jaså är du så duktig på detta?Lärde du dig detta i Bolivia också?
Det var Johan han blev paff efter han såg mig åka.Jag visste att jadu då tänkte jag: jag äldre en dig sa de kvittar ändå,HAHA!
De viste han inte om.
Kanske är de en själv klarhet i olika familjer som vill att deras barn ska växa fram den tradition med vinter semestrar och lägga pengar på de.Finns de familjer som inte gör de.
Jag har aldrig min barn dom när vi kom från Sydamerika till Sverige lägga semestrar. Vi är en stor familj jag viste att mina föräldrar jobbade för att få ihop det.Vi är ju 4 st systrar vi vet ju hur familjer har det dåligt med pengar vissa gånger. Sen blev de en grej vilka personer som man skulle vara med i skolan.Vissa gånger kände jag mig att varför passar jag inte in i de svenska systemet ?Började att försöka lyssna på rätt musik hitta min egna still men även att gå till kyrkan att inte skämmas för de. Sen i ju äldre jag blev så var kyrkan viktig för mig att jag hade min syskon de var en trygghet att sitta med dom på bänken. Sen gick de ett tag att de var konstigt för mormor var bort min syskon hade flyttat. De hittade andra vägar bort som var jobbigt för att jag och mina systrar har jämt vart nära i vår relation när vi sägs. Då kom mina tid att sjunga i kyrkan med vänner som var bra för mig.Sen att vet att en syster vet så mycket om lovsång och är musikalisk på det så har de vart kul.Men har aldrig känt att jag ville bli som henna.Även att det finns många som vet vem hon är. Sen när corona kom till världen så har jag inte gått till kyrkan , jag har min tro i mitt hjärta och mina värderingar som är sanna för mig.Hur jag ser på livet. För 2v ungefär något sånt sen så var jag i kyrkan för min egen skull och då såg jag min kompis sa hej med glatt leende. Sen började säga tillbaka:ska sjunga med H och S.Jag blev så glad att se henne men så kände jag mig konstig i kroppen.
Hon blev förvånad att se mig tror jag.
Som om jag hade glömt hur de var att gå in i min hemförsamling som jag har döpt mig i.
Då tänkte jag att på fikat kan jag prata mera med henne men såg inte henne mera.Satte mig med andra personer som jag känner mig mera bekväm med och min pappa. Han vet att de har aldrig funnit någon i min ålder under min barndom. Alla som är över min ålder eller under som min syster Stinas hon är ålder de har familje paketet nu med allt.
Jag har bara inte känt att gå dit på söndagar sen när man kommer är de är en grej:jaha du är här.Med en överblick på en att de som går i kyrkan hela tiden är bättre. Än alla som går när de känner för en själva. Sånt kan jag bli så arg på det är inte okej!De kändes inte bra i mitt hjärta.Jag ville gå där i från.Bara för att jag har inte vart i kyrkan på ett långt tag. Jag glömmer inte min tro för att jag inte är i kyrkan och jag har med mig gud i mitt hjärta vart en jag är.Det som bär mig hela tiden att i mitt hjärta är en att vara en bra person till dom är bra tillbaka mot en.Att vara vaksam mot folk som är falska de kan man inte lita på ibland.Sen har musiken vart en räddning för mig i olika tillfällen genom Spotify att lyssna eller lyssna i kyrkor på grattis konserter med min pappa.Att tennisen/löpningen/gym har gett mig annat när de har vart som jobbigaste. Att fokusera på något som har gett mig liv, kraft och annat som är bättre slå en boll i tennis genom ilska så att de flyger bort med en stuts. En person som har fyllt mig i olika tankar och funderingar är Lisa Fredlund en person jag ser upp till.Hon är bra och klok som har lyssnat på många gånger.
